Markus Olsson
Under mina öluffarresor i Greklands övärld har jag kommit att fastna för detta vackra, varma land. Jag älskar naturen, maten, musiken men framför allt det gästvänliga folket som tar emot en med öppna armar. Med mittgrekland.se hoppas jag kunna bygga uppe en webbsida med fakta och inspiration för dig som ska eller planerar att resa till Grekland.
Tänk dig en plats där berg möter dal, där hav möter land, där nutid möter dåtid och där genuina miljöer härbärgerar engagerande och vänliga människor. Tänk dig underbara stränder, tänk dig förtrollande vandringsleder och föreställ dig antika lämningar som inte lämnar någon oberörd. Tänk nordvästra Grekland, tänk fastlandet, tänk en av Greklands mest spännande regioner. Eller egentligen behöver du inte tänka så mycket för allt det där kan du uppleva på en av Greklands mest mångfacetterade platser, Epirus.
Hitintills har jag endast tagit en liten smakbit av det läckra bakverk som Epirus utgör, men det är just en sådan där smakbit som skapar sug efter mer, mer av det välsmakande finbrödet som finns på det där konditoriet som inte så många hittar till än. Min lilla men ljuva tugga av området bestod främst av besök hos de antika lämningar som har paketerats under benämningen "Ancient Theaters of Epirus". Totalt fem arkeologiska platser med häpnadsväckande amfiteatrar är inslagna i detta knyte med 2500 år av historia och som totalt sett skapar en led på 344 kilometer. Därtill bjuder färdvägen på andra arkeologiska platser, museer, pittoreska byar, butiker och restauranger. Tillsammans har regionen arbetat fram en varierad upplevelse för att visa på områdets potential som destination. Man har helt enkelt skapat en resa som inrymmer fler nyanserade resor.
Epirus är en av Greklands tretton administrativa regioner som i sin tur är uppdelad i fyra prefekturer Arta, Ioannina, Preveza och Thesprotia. Under mina dagar i Epirus bodde jag i Ioannina, en charmig stad intill sjön Pamvotida, som både bjuder på en traditionsrik historia och tidsenligt utbud. Många charterplan till Parga landar på Ioanninas flygplats och alla som tar sikte mot den populära semesterorten får sig en allt för snabb blick av vad Ioannina har att erbjuda. Här finns mycket mer att upptäcka. Hela Epirusregionen har cirka 350 000 invånare varav en tredjedel bor i just Ioannina som är distriktets största stad.
Epirus är en av Greklands fattigaste regioner men med ett slags vackert armod där man just börjat förstå sin fulla potential. Turismen i området är oförtjänt liten även om kustorter som Parga börjar lyfta det organiserade resandet till en mer värdefull nivå. Trots utvecklingen finns fortfarande en stor outnyttjad kraft som bara väntar på att få blomma ut i sin fulla kraft genom resan "Ancient Theaters of Epirus" och de innefattande resor.
De fem arkeologiska platserna med valda avstickare som jag fick ta en välsmakande bit av är:
Teatern i Dodona. (Foto: Markus Olsson)
En av de mest mäktiga platserna bland Ancient Theaters of Epirus är Dodona med sin storslagna amfiteater, sin myt om oraklet och det praktfulla heliga trädet. Platsen har en storhet och en slags ödmjukhet inför sitt berättigande. Jag blev märkbart berörd när jag vandrade på området och vindens sus skapade ett svagt ljud bland de färgrika höstlöven. Enligt legenden gav ljust lövens läte svar på frågorna som ställts till oraklet vid Dodona av utvalda präster.
Teatern i Dodona. (Foto: Markus Olsson)
Amfiteatern vid Dodona byggdes i stor skala med närmare 17 500 platser för att matcha kung Pyrrhus rikliga ambitioner. Teatern skulle vara tillräckligt stort för att rymma riktigt stora folkmassor eftersom både helgedomen och de idrottsliga spelen intill var välkända i det dåvarande riket.
Det heliga trädet i Dodona. (Foto: Markus Olsson)
Teatern fick över tid en annan betydelse där den största förändringen troligtvis skedde under kejsarens Augustus tid. Då omvandlades teaterns orkester från en plats för teaterstycken till en arena för vilda djurslagsmål.
Runt år 130 började Dodona sakta förfalla och teatern övergavs i århundraden. I mitten av 1900-talet såg teaterns säten mer ut som stenar utspridda på sluttningarna med orkestern och scenen begravda under jord. Utgrävningar, studier och nyligen gjorda bevarande- och restaurationsarbeten har dock återställt teatern både till form och kapacitet för att ta emot åskådare och föreställningar ännu en gång.
Amvrakia. (Foto: Markus Olsson)
Kanske en av de starkaste kontrasterna till Dodona är den lilla teatern Amvrakia i Arta. Här finns en slags intim känsla av kvartersteater där de få raderna av sittplatser ligger insprängda bland de moderna bostadshusen. Och visst väcker det en viss nyfikenhet kring dess litenhet i relation till så många pompösa teatrar i området?
Teatern i Amvrakia. (Foto: Markus Olsson)
Det finns delar av en mycket större teater i Amvrakia men få delar har grävts fram då den till största delen fortfarande är begravd under de moderna byggnaderna. Den lilla teatern som jag fick möjlighet att besöka är faktiskt den minsta teater som hittills har upptäckts i Grekland. Teorin kring den lilla teatern är att den i första hand inte var en plats för skådespel utan snarare en plats för att diskutera administrativa och religiösa frågor.
Arkeolog vid Amvrakia. (Foto: Markus Olsson)
I motsats till de flesta andra gamla grekiska teatrarna byggdes den lilla teatern Amvrakia inte på en naturlig sluttning utan vilar på en uppbyggd lutning. Fundamentet innefattar äldre konstruktioner av husgrunder som dateras till the 5th century BC och till bad som dateras till the 4th century BC. Badrummens golv, gjorda av små svarta och vita stenar, visar bland annat delfiner och en ung Eros som sträcker ut sin hand till en svan.
Med tiden blev Amvrakias lilla teater överbyggd av andra byggnader. Utgrävningar från 1976 visar tecken på både bysantinska, osmanska och slutligen moderna byggnader som täckte denna lilla klenod.
Arta. (Foto: Markus Olsson)
Arta är egentligen ingen avstickare till Amvrakia då teatern ligger mitt bland ljusa, moderna hus inne i Arta. Anledningen till att jag tar upp Arta är att jag tycker att du ska passa på att åtnjuta vad denna lilla stad på 24 000 invånare har att erbjuda när du ändå tar dig hit. Arta är en perfekt plats för en lunch eller en kopp java under trädkronan på torget du passerar på väg till Amvrakia. Den lilla inblick jag fick i denna stad väckte en upptäckarlust och jag kommer garanterat att återvända hit nästa gång min väg korsar Epirus.
Arta. (Foto: Markus Olsson)
Den kanske största attraktionen i Arta är den gamla ottomanska stenbron som korsar floden Arachtos. Den 145 meter långa bron ligger längs vägen mellan Ioannina och Arta och du ser den tydligt när du åker över den nya bron som har byggts i närheten. Den gamla bron som i sin nuvarande form stod klar 1612 används idag av fotgängare och hålls upp av fyra stora valv. En imponerande konstruktion och är bara den värd ett besök till Arta.
Bron i Arta. (Foto: Wikimedia Commons)
Ambracia. (Foto: Markus Olsson)
Längs gatan Kommenou ligger den sydvästra kyrkogården i Ambracia, byggd som en aveny på vilken man kom in i själva staden. Längs båda sidor om avenyn ligger noggrant gjorda gravar där de som ansågs viktigast har ett tecken på den övre kanten. Dessa var i regel ett offentligt arkosolium, det vill säga en slags nischformad grav utsmyckad med måleri.
Ambracia. (Foto: Markus Olsson)
Arkeolog vid Ambracia. (Foto: Markus Olsson)
Kyrkan Parigoritria. (Foto: Markus Olsson)
Det är inte ofta jag går igång på kyrkor men ibland händer det att det finns helgedomar som till och med imponerar på mig. Kyrkan Parigoritria i Arta är just en sådan byggnad. Kyrkan stod klar 1289 och är konstruerad som en stor, nästan kvadratisk byggnad med tre våningar. Den centrala kupolen stöds av åtta pelare uppdelade i tre nivåer som du tydligt kan se inne i kyrkan. Det finns också fyra mindre kupoler i varje hörn av kyrkans platta tak.
Kyrkan Parigoritria. (Foto: Markus Olsson)
När du står mitt inne i kyrkan och lyfter blicken upp mot taket och den centrala kupolen ser du Jesus avbildad i mosaik omgiven av änglar och de tolv profeterna. I övrigt finns flera fresker i kyrkan som härstammar både från 1600-talet och 1700-talet.
Nikopolis. (Foto: Markus Olsson)
Staden Nikopolis byggdes nära sundet vid halvön Preveza, cirka sex kilometer norr om dagens Preveza. Anledningen till att Nikopolis (=segerns stad) byggdes just här är att Octavian ville att alla skulle minnas hans triumf vid sjöslaget i närheten. Han stannade dock inte vid det utan han utsåg Apollo som sitt skyddshelgon och återupplivade spelen som tidigare brukade äga rum i guds ära på platsen. Han lät bygga alla faciliteter som behövs för de nya spelen: en stadion, ett gym, två badkomplex och en teater eftersom spelen innehöll både atletiska och musikaliska tävlingar.
Nikopolis. (Foto: Markus Olsson)
Den maffiga romerska teatern Nikopolis med plats för cirka 5000 åskådare var i bruk fram till the 3rd century AD. Hela generationer deltog i teaterns olika uppsättningar. Även den ökända romerska kejsaren Nero försökte sig på både musik och tragedi och oavsett kvalitén på sina insatser vann han givetvis alla utmaningar.
Nikopolis. (Foto: Markus Olsson)
Till slut dog spelen ut och teatern och de andra faciliteterna övergavs i flera århundraden. En småskalig utgrävning påbörjades på 1960-talet och följdes därefter av mindre insatser fram till nutid där man med mer moderna metoder även återställer en del av Nikopolis forna prakt.
Arkeolog vid Nikopolis. (Foto: Markus Olsson)
Vid The Odeum. (Foto: Markus Olsson)
Inte långt från den stora teatern ligger The Odeum och Nikopolis som är resterna av en mindre teaterbyggnad med 1600 platser som på sin tid faktiskt hade tak för att bland annat ge bättre akustik. Byggnaden användes inte bara till teater utan var en plats där man framförde musikaliska stycken, hade musiktävlingar, reciterade poesi och hade politiska möten. Byggnaden är knappt 60 meter lång och är drygt 45 meter djup och hade gator på sin norra, östra samt västra sida medan det på den södra sidan finns lämningar av ytterligare en byggnad innehållande bad och ett atrium.
The Odeum. (Foto: Markus Olsson)
The Odeum. (Foto: Markus Olsson)
Då var The Odeum en del av staden, idag ligger lämningarna mitt bland åkrar och vida vidder och ger den delvis välbevarade platsen en nästan ödelik karaktär. Se till att kombinera besöket vid den stora teatern Nikopolis med en visit här och föreställ dig Nikopolis stad som bredde ut sig runt platsen.
The Odeum. (Foto: Markus Olsson)
Kassope. (Foto: Markus Olsson)
Kanske en av de mest imponerande arkeologiska platserna bland teatrarna i Ancient Theaters of Epirus är Kassope som ligger på en platå drygt 600 meter över havet inbäddad i frodig grönska. Staden grundades under the 4th century BC just för sitt läge som gav både skydd men även kontroll över landsträckan som sträcker sig nord-syd ut mot kusten.
Kassope. (Foto: Markus Olsson)
Kvarteren präglas tydligt av geometrisk ordning och precision där alla offentliga byggnader hade en framträdande position. I början av the early 3rd century BC byggdes en stor teater för att kunna ge teaterföreställningar och för att kunna samlas för att diskutera politiska frågor.
Kassope. (Foto: Markus Olsson)
Teatern byggdes vid foten av stadens högsta kulle med panoramautsikt över viken med det Joniska havet och Lefkada.
Guide/ arkeolog vid Kassope. (Foto: Markus Olsson)
Staden övergavs i slutet av the 1st century BC när stadens invånare tvingades flytta till den nybildade staden Nikopolis. Under de århundraden som följde förföll staden och dess teater. Teaterns placering vid kullen har över tid fått den att sakta röra sig nedåt och stora stenar ovanför sittplatserna har trillat ner och orsakat ytterligare skador. Tack vare det restaureringsarbete som pågår sedan en tid tillbaka kommer man att stadga upp teatern och reparera en mängd skador för att återskapa teaterns forna glans.
The Monument of Zalongo. (Foto: Markus Olsson)
The Monument of Zalongo är en skulptur av George Zongolopoulos till minne av kvinnorna från byn Souli som 1803 tillsammans med sina barn begick självmord genom att dansa utför bergskanten för att undgå att tillfångatas av turkarna. Monumentet ligger på 700 meters höjd på Zalongoberget, nära Preveza, och är väl synligt från Kassope. Du kan nå monumentet från klostret Agia Dimitrios där det finns en stenlagd led upp till toppen.
Nekromanteion av Acheron. (Foto: Markus Olsson)
Nekromanteion av Acheron. (Foto: Markus Olsson)
En annan fantastisk plats är Nekromanteion av Acheron där myten säger att de trogna kunde få svar på sina spörsmål genom att fråga de dödas själar. Den frågvisa fick bo i små rum i upp till en månad som förberedelse till ritualen innan de genom en labyrintliknande ingång fick tillträde till salen där frågan kunde ställas. Troligtvis blev frågeställaren drogade på något sätt när inträdet i rummet skulle ske och upplevelsen var troligtvis rätt diffus.
Nekromanteion av Acheron. (Foto: Markus Olsson)
Nekromanteion av Acheron låg vid den flodbank där floderna Acheron och Kokytus möttes strax utanför staden Ephyra i Epirus. Eftersom dessa floder troddes flyta ned till Hades rike i underjorden ansåg man att Nekromanteion av Acheron var platsen där ingången till dödsriket fanns och att man därmed kunde få kontakt med de dödas själar.
Guide/ arkeolog vid Nekromanteion av Acheron. (Foto: Markus Olsson)
Gitana. (Foto: Markus Olsson)
Den mest otippade arkeologiska platsen på Ancient Theaters of Epirus var för mig Gitana som lätt otillgänglig nås via en liten, kurvig väg delvis täckt med buskage. Intill floden Thyamis strand ligger en amfiteater nedanför den stad som en gång funnits där. När vi besökte Gitana pågick ett febrilt arkeologiskt arbete med att restaurera och framhäva gömda och begravda delar.
Gitana. (Foto: Markus Olsson)
Gitana var en av de sjuttio städerna som förstördes i det tredje makedonska kriget. Vid den tiden var staden omkring 200 år gammal, grundad runt mitten av the middle of the 4th century BC för att fungera som Thesprotians huvudstad, en av Epirus tre dåvarande huvudstammar.
Gitana byggdes på en plats med stora fördelar, både i försvarssammanhang och i handel. Floden Thyamis gränsar till staden på tre sidor och erbjuder en enkel tillgång till havet medan bergssidan erbjuder ett tryggt skydd.
Gitana. (Foto: Markus Olsson)
Lämningar från Gitanas stadsarkiv visar ansikten av skådespelare, komedi- och tragedismaskar och andra teman relaterade till dyrkan av guden Dionysus. Teatern var dock inte bara till för skådespel, utan också för politiska församlingar. Några av dessa skulle ha ägt rum år 168 före Kristus före slaget vid Pydna, när medborgarna i Epirus diskuterade vilken ståndpunkt de skulle anta avseende Rom.
Arkeolog vid Gitana. (Foto: Markus Olsson)
Gitana och dess teater verkar ha övergivits i slutet av the 1st century BC, efter Octavians framfart och grunden för staden Nikopolis lades. De första systematiska utgrävningarna började i slutet av 1980-talet, betydligt senare än många av de andra arkeologiska platserna i området.
Arkeolog vid Gitana. (Foto: Markus Olsson)
Vill du läsa mer om Ancient Theaters of Epirus kan du göra det här: Ancient Theaters of Epirus (länk)
Det här inlägget är ett samarbete med Epirus Region och Vistigreece men tankar, synpunkter och foton är min egna om inte annat angivits.
Tweet Tipsa en vänCopyright 2021 mittgrekland.se | Om mittgrekland.se | In english | Contact | GDPR | Web: NyWeb