Markus Olsson
Under mina öluffarresor i Greklands övärld har jag kommit att fastna för detta vackra, varma land. Jag älskar naturen, maten, musiken men framför allt det gästvänliga folket som tar emot en med öppna armar. Med mittgrekland.se hoppas jag kunna bygga uppe en webbsida med fakta och inspiration för dig som ska eller planerar att resa till Grekland.
OBS! Uppdatering. Beslutet har nu fattats och den obligatoriska karantänen är borttagen om du är vaccinerad eller har ett negativt PCR-test.
Läs mer om aktuella regler här: https://www.mittgrekland.se/blogg/86-allmant/1377-coronaviruset-och-grekland
Alex Patelis, chefsekonomisk rådgivare till den grekiska premiärministern, har via Twitter bekräftat att Grekland kommer att upphäva den sju dagars obligatoriska karantänen för besökare från EU, USA, Storbritannien, Serbien, Israel och Förenade Arabemiraten från och med måndagen den 19 april.
"Resenärer måste fortfarande tillhandahålla bevis på vaccination eller ett negativt PCR-test inom 72 timmar före ankomst", twittrade han. Inga ytterligare detaljer finns för närvarande. Ett officiellt tillkännagivande förväntas snart göras.
Grekland sägs alltså ta sitt första steg redan nästa vecka för att återuppta turismen, nästan en månad före det planerade öppnandet..
Grekland har sedan tidigare upphävt karantänsregeln för turister från Israel.
Med hänvisning till en regeringsmedlem sa nyhetsbyrån Reuters att de flygplatser som kommer öppna för resenärer från dessa länder kommer att vara flyplatsen i Aten och Thessaloniki samt på öarna Kreta (Heraklion och Chania), Rhodos, Kos, Mykonos, Santorini och Korfu.
Enligt nuvarande regler, som löper ut den 19 april, måste alla internationella passagerare som anländer till Grekland ha ett negativt PCR-test med sig och måste genomgå en obligatorisk karantän i sju dagar.
Restriktioner finns fortfarande i Grekland, så turister är skyldiga att följa alla regler som gäller för grekiska medborgare.
Restauranger och kaféer är fortfarande stängda, resor mellan regioner är förbjudna och utegångsförbud gäller nattetid. Arkeologiska platser i Grekland har dock sedan tidigare öppnats igen.
Redaktörens (för gtp.gr) anmärkning: Inga ytterligare detaljer om upphävandet av karantänsregeln för ovannämnda länder finns för närvarande. Officiella meddelanden förväntas ske under de kommande dagarna.
Det här är en direktöversättning av artikeln på Greek Travel Pages. Artikeln hittar du här:
https://news.gtp.gr/2021/04/15/greece-will-reportedly-open-for-tourism-earlier-than-expected/
Tweet Tipsa en vän
Den grekiska turistministern har meddelat att Grekland har inrättat fem stycken försvarslinjer i kampen mot Covid-19. Det är ett sätta för att kunna öppna upp för turism på ett säkert sätt i år.
Vaktbyte vid parlamentet i Aten. (Foto: Markus Olsson)
Inträde i Grekland kommer att tillåtas för resenärer som har ett intyg om att de antingen har:
Grekiska myndigheter kommer att utföra provtagning (snabbtester) av resenärer som anländer till Grekland från länder/ områden där ett stort antal Covid-19-positiva fall nyligen har upptäckts.
Besökare som testas positivt för Covid-19 kommer att omedelbart sättas i karantän och därefter genomgå ett nytt PCR-test.
Grekland kommer att ha ett antal allmänna säkerhetsregler som innefattar obligatoriskt bärande av munskydd, social distansering, restriktioner på restauranger, i bussar, under guidningar etc.
Turister kommer att tvingas följa samma regler som de grekiska invånarna. Om det finns ett krav på munskydd för grekiska medborgare gäller detsamma för turister, oavsett om de har vaccinerats eller inte.
(Information från gtp.gr 2021-04-05)
Planen är att Grekland ska öppna upp för turister på bred front 14 maj. Redan nu har man börjat släppa in vissa grupper från länder där man till exempel har kommit långt med vaccineringen. Viktigt att påpeka är att icke-vaccinerade resenärer inte ska diskrimineras på något sätt utan har individen antikroppar eller ett negativt PCR-test så ska de kunna resa på samma sätt som de som har vaccinerats.
Samtidigt som planerna för ett öppnande av landet så fortsätter smittspridningen att öka i Grekland (och andra länder) så det återstår att se vad som kommer att vara genomförbart i mitten på maj. Jag håller givetvis alla tummar för att smittspridningen snart börjar vända nedåt för att skapa möjligheter till ett mer normalt liv framåt sommaren.
Läs mer: Aktuell status angående Corona-situationen i Grekland (länk)
Tweet Tipsa en vänDen 25 mars firar greker världen över den grekiska självständighetsdagen som också är en av Greklands nationaldagar*. Och i år fyller självständighetsdagen hela 200 år och om inte det är värt att fira så vet inte jag!
Vakt vid parlamentet i Aten. (Foto: Markus Olsson)
Självständighetsdagen är en dag att minnas Greklands kamp mot det ottomanska riket och därmed Greklands självständighet. Dagen är firandet till trots, en symbol för starten av det grekiska frihetskriget och inte slutet av en kamp mot förtryck och förstörelse.
I hundratals år hade det ottomanska riket intagit en allt större del av Grekland och det som då var det bysantinska riket. Egentligen startade allt när det ottomanska riket erövrade den bysantinska huvudstaden Konstantinopel 1453 och därefter regerade området i nästan 400 år. Århundraden där grekerna levde i förtryck, inte kunde utöva sin ortodoxa tro och där de grekiska antika monumenten inte respekterades. Parthenon användes till exempel som ett ammunitionsförråd som fick förödande konsekvenser.
I takt med att missnöjet hos det kuvade grekiska folket växte så bildades en allt starkare motståndsrörelse som den 25 mars 1821 verkligen blev ett hot mot det ottomanska riket.
Grekerna var inte ensamma i kampen utan britterna kände sig manade att försvara de grekiska intressena och kulturen. Vid slaget i Navarino förstörde brittiska, ryska och franska styrkor en ottomansk flotta, en seger som så småningom ledde fram till undertecknandet av Erdinefördraget (Adrianopelfördraget) 1829 som sedan etablerade en oberoende grekisk stat.
Den grekiska flaggan. (Foto: Markus Olsson)
Så, idag den 25 mars, 200 år senare, viftar även jag med den grekiska flaggan och känner en enorm stolthet i att älska Grekland och dess folk så oerhört mycket!
*Läs mer: Óchi-dagen- 28 oktober när Grekland sade nej (länk)
Tweet Tipsa en vänGreklands turistminister Harry Theoharis meddelade i ett tal på IBT Berlin* att Grekland planerar för att kunna öppna upp för en säker turistsäsong 14 maj.
Färja lägger till på Naxos. (Foto: Markus Olsson)
Det innebär att inresande som är vaccinerade, har antikroppar eller har ett negativt PCR-test kommer att välkomnas. Alla turister som kommer att resa in i Grekland kommer att genomgå slumpmässiga COVID-19-tester liknande förra året. Detta kommer att gälla ankommande resenärer oavsett färdmedel. Skillnaden i år är att det finns snabbtester så att de som testas kommer att få svar ganska omgående istället för att individen måste vänta 24 timmar på testresultatet.
Vidare sa turistministern att alla hälsobehov, inklusive sjukhusvistelse, relaterade till COVID-19 kommer att tillhandahållas av den grekiska staten utan kostnad för turister. Precis som förra året.
De eventuella restriktioner som finns för landets invånare kommer även gälla för turister. Utan undantag. Det kan vara krav på till exempel munskydd.
Grekland kommer, likt förra året, stärka upp de regionala sjukvårdsinrättningarna för att snabbt och tillgängligt kunna hantera personer som insjuknar i COVID-19.
När det gäller vaccinationer inom landet kommer Grekland att fokusera på personer som arbetar inom turistnäringen efter att de mest utsatta har fått sitt vaccin. Man kommer även testa personal inom turistnäringen mer frekvent för att hindra eventuell smittspridning.
(Infromation från gtp.gr 2021-03-10)
Som årlig Greklandsresenär hoppas jag givetvis att det kommer att gå att resa på ett säkert sätt kommande säsong. Jag är övertygad om att Grekland gör sitt yttersta för att det ska vara så säkert som möjligt för att kunna välkomna turister till landet. Därefter är det upp till var och en att fatta ett beslut huruvida det är rimligt att resa i sommar så länge regler och restriktioner tillåter resande.
Vi är många som längtar att efter att kunna resa till Grekland och Grekland behöver sina turister. Nu gäller det att fortsätt bekämpa COVID-19 så att vi blir av med detta virus.
*IBT Berlin är en av världens största mässor för resebranschen
Läs mer: Senaste nytt om Coronaviruset COVID-19 i Grekland (länk)
Tweet Tipsa en vänHär om dagen fastnade jag för ett tv-program på Kunskapskanalen som handlade om de så kallade blå zonerna. Just i detta avsnitt låg fokuset på den grekiska ön Ikaria som jag hade förmånen att besöka 2015.
Stranden i Therma, Ikaria. (Foto: Markus Olsson)
De så kallade blå zonerna är demografiska eller geografiska platser i världen där människor lever märkbart längre. Och är förvånansvärt friska. I dagsläget finns det fem blå zoner men troligtvis finns det fler och för att ett område ska bli klassat som en blå zon så krävs det forskning över tid som bekräftar det. I Sverige pratar man bland annat om några platser i Småland där fler invånare blir 100 år eller äldre än i övriga Sverige. Det finns dock ingen forskning kring detta och därmed kan inte de svenska platserna klassas som blå zoner.
Det finns framför allt fyra särdrag som är särskilt viktiga:
Det har även visat sig att de boende i de blå zonerna oftare äter färska råvaror efter säsong och att de inte äter kött varje dag.
Merparten av de människor som bor i de blå zonerna går inte heller i pension utan arbetar länge och är en naturlig del av samhället långt upp i åldrarna. Flera typer av sjukdomar (diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, cancer) är väldigt sällsynta och demens förekommer knappt alls.
Vidare är den social samvaron viktig där arbetet är en naturlig del av det men även den religiös gemenskapen och förstås familjen har stor betydelse.
Traditionellt hus, Ikaria. (Foto: Markus Olsson)
De grekiska forskarna har fastslagit att invånarna på Ikaria sällan drabbas av depression eller ångest, att de äldre invånarna har låga kolesterolvärden samt att njurfunktionen bibehålls långt upp i åldrarna.
Man tror särskilt att generna hos Ikaria-borna spelar in, där livsstil, miljö och kost har påverkat generna över flera århundraden (epigenitik).
Sammanfattningsvis har forskarna kommit fram till fyra pelare som utgör grunden till Ikaria-bornas långa liv.
Pelare ett: öbornas DNA beskrivet enligt ovan.
Pelare två: fysisk aktivitet som minskar hjärt- och kärlsjukdomar. Mer än hälften av invånarna på Ikaria går regelbundna promenader i de branta/backiga omgivningarna. Och jag lovar, det finns knappt en flack plätt på Ikaria.
Pelare tre: kosten med kryddor/ örter från de ljuva bergen, stor del vegetarisk kost, getost och fisk en gång i veckan. Livsmedlen är ekologiska och "rena" och man överäter inte utan äter sig lagom mätt.
De flesta öborna äter rätt monotont vilket i sin tur underlättar matsmältningen och minskar stressen för tarmen.
Vinet som produceras på Ikaria (rött vin) sägs också ha betydelse. Ett par glas vin om dagen minskar stressen, sänker blodtrycket och minskar hjärt- och kärlsjukdomar. Enligt de grekiska forskarna har det med den högre alkoholhalten vinet på Ikaria har (15-16 %) samt att det innehåller en massa antioxidanter.
Pelare 4: det sociala livet. Öborna hjälper varandra och de är omgivna av familj och vänner. Gemenskapen frigör hormonet oxytocin (må-bra-hormon) som är en viktig del i att leva ett långt och tillfredsställande liv. Ordspråken "Hellre ett dåligt år än en dålig granne" och "Grannen går före Gud" säger sitt.
Agios Kirikos, Ikaria. (Foto: Markus Olsson)
Andra faktorer som kan påverka Ikaria-bornas långa liv är att de i regel är sexuellt aktiva högre upp i åldrarna. Denna typ av fysisk aktivitet frigör goda hormoner som har betydelse för livslängden. Vidare pratar forskarna en del om den naturliga radioaktivitet som finns i marken på Ikaria. Vanligtvis är radioaktivitet något dåligt men här verkar det i alla fall inte ha en opassande inverkan. Forskarna har inte kunnat komma fram till vilken nivå av radioaktivitet som skulle kunna ha en eventuell positiv inverkan men nivån av naturlig radioaktivitet utmärker i alla fall Ikaria.
Jag var som sagt på Ikaria 2015 utan att vara särskilt påläst om de blå zonerna även om jag visste om att Ikaria tillhörde en av dessa. Det som slog mig på plats på denna lite otämjda ö var att maten var fantastiskt god och än idag pratar jag och mina medresenärer om just detta. Jag vill tro att det beror på att råvarorna var ekologiska, färska och valda utifrån säsong.
På mitt besök på Ikaria tänkte jag inte på att den 80-åriga farbrorn som själv skötte hotellet med städning, underhåll och frukost gjorde det utifrån att öborna i regel inte går in pension. Varje morgon fixade han frukosten åt oss med mantrat "very clean" som syftade på råvarorna. Inte heller tänkte jag på att den bruna sörja han vill bjuda på kvällstid var hemmagjort vin som innehåller en massa nyttigheter. Smaken var synnerligen annorlunda och bara en mun golvade mig och fick betongväggarna att snurra. Jag undrar om han lever än idag och vaggar omkring på hotellet och städar och fixar?
Jag känner mig förhållandevis inspirerad av levnadssättet som beskrivs i programmet och tänker att en hel del är ändå tillämpbart på min livsstil. När det kommer till kosten är det enkelt att handla ekologiskt, närproducerat, efter säsong och att äta mer vegetariskt. Att inte äta sig övermätt samt välja bort livsmedel som är processade till max är också något jag kan göra.
Soufiko. (Foto: Markus Olsson)
Inspirerad av detta lagade jag idag en typisk vegetarisk rätt från Ikaria, Soufiko, som ofta benämns som ratatouille från Ikaria. Receptet hittar du här: Soufiko- ratatouille från Ikaria (länk)
Programmet om Ikaria hittar du här: Hemligheten bakom ett långt liv (länk)
Programmet är tillgängligt till december 2022.
Fakta i texten kommer från ica.se, medisera.se och programmet i Kunskapskanalen.
Tweet Tipsa en vänDen 18 januari anländer de nya snabbtågen, kallade "White Arrow", till Grekland med ambitionen att göra vissa tågsträckor betydligt kortare... tidsmässigt alltså. Tågen, som kommer kunna hålla en hastighet på 200 km/h, kommer i första hand att trafikera sträckan Aten- Thessaloniki med en restid på under tre timmar och 15 minuter mot nuvarande strax över fyra timmar. Tågen har en kapacitet att kunna ta totalt 600 passagerare och tågsetet mellan Aten och Thessaloniki kommer att ha nio vagnar, fyra ekonomiklass och tre förstklassiga sektioner, tillsammans med en bar och restaurang.
Jungfruresan mellan Greklands största orter kommer att genomföras 25 mars vilket sammanfaller med två hundraårsdagen av starten av Greklands självständighetskrig från det ottomanska riket 1821.
Nu blir det till att åka tåg vid nästa Greklandsbesök!
Fullständig artikel hittar du på greekreporter.com (länk).
Tweet Tipsa en vänDet var ett tag sedan jag körde en "throwback" och det passar kanske ännu bättre nu när resandet har varit och är begränsat. Det här är ett blogginlägg från när jag kom fram till Alonissos i ögruppen Sporaderna (Skiathos, Skopleos och Skyros) sommaren 2014.
Ah! På Alonissos kommer jag nog att trivas. Jag bor uppe på en kulle precis vid hamnen med ett lågt hus och några stora tallar framför balkongen. Mellan grenverket skymtar jag det blå havet och vågorna som vinden har jagat upp nu på kvällskvisten. Nästan omedelbart efter det att jag hade klivit i land kände jag det lugn som Alonissos utstrålar. Jag bor i hamnstaden Patitiri, en ung stad, som snabbt byggdes på 60-talet efter en jordbävning som ödelade Chora och som tvingade befolkningen att flytta på sig. Här har inte arkitektur och estetik varit prioritet utan funktion och nytta. Det ger på sitt sätt staden sin charm och skalar av allt vad lyxtrurism och snobbighet heter. Jag gillar't.
Patitiri, Alonissos. (Foto: Markus Olsson)
Maria, som jag bor hos, är en dam i 70-årsåldern med kort brunt hår, blek hy och en blick som skulle kunna skära en mitt itu. Hon kan väldigt lite engelska och kommunikationen under promenaden från hamnen till boendet utgjordes av gester. Eftersom jag var i akut tvättnöd försökte jag fråga om det fanns någon tvättinrättning i staden som jag kunde nyttja. Med språket nådde jag inte fram men när jag med charader visade hur jag tvättade nere vid floden under tryckande hetta och pekade ner mot stan gick budskapet fram. Trodde jag ja. Hon försvann med ordet "wash" mumlandes för sig själv och kom strax tillbaka med tvättmedel och visade med sina fläckiga händer hur man sätter i proppen i handfatet. "You wash" sa hon och log brett. Jag bugade och tackade med högerhanden på hjärtat och satte därefter igång en stortvätt. Kvällen blev lugn med en bit mat på taverna Ostria med kanske det godaste lammet jag hittills har ätit, tillagat med öl och honung.
På morgonen vaknade jag till mörka moln och enstaka regnstänk. Kroppslig exponering på en av de lokala stränderna utgick och istället tog jag sikte på det gamla Chora, en vandring på cirka 40 minuter. Chora, eller Palea Alonissos som staden egentligen heter, totalförstördes som sagt var i en jordbävning på 60-talet men är nu i princip helt återuppbyggd. Något enstaka renoveringsobjekt kvarstår förstås men det finns det i alla grekiska städer, även i de mest attraktiva lägena. Det blev en riktigt angenäm upplevelse och staden är nog en av de finaste Chora jag har snurrat runt i vilket nu börjar bli dryga tjugotalet. Jag landade så småningom på bageriet och beställde in en frappuccino och äppelpaj och till ljudet av några som lärde sig dansa zorba i det rosa grannhuset njöt jag en bra stund av koffeinet och sockret i den svaga vinden på bageriets balkong. Förutom jag, satt endast en gammal och skäggig man ett par bord bort och sippade på en kaffe. Han satt ihopsjunken, iklädd trasiga jeans och en alldeles för stor stickad tröja. Då och då sträckte han på sig och gav i från sig en ljudlig rap. Han satt där när jag kom och han satt där när jag gick och han sitter säkert fortfarande där på balkongen... och då och då sträcker han på sig och rapar ljudligt. På vägen ut betalade jag i kassan och blev tilltalad med sir. Rak i ryggen av titulaturen observerade jag inte byggnadens konstruktion och jag for ut som en kanonkula när den höga tröskeln stoppade det naturliga steget. Jag landade skickligt på alla två på andra sidan den stenlagda vägen och fortsatte rakryggad min promenad ner till Patitiri precis som om att flygturen var planerad.
Palea Alonissos, Alonissos. (Foto: Markus Olsson)
Nu börjar eftermiddag övergå till kväll och vi får se om det blir strand eller berg imorgon men först av allt ska jag fyllas på med energi på någon av tavernorna i hamnen.
Läs mer: Alonissos (länk)
Tweet Tipsa en vänTänk var mycket Grekland har att erbjuda! Det är öar, hav och förtrollande stränder men även ett genuint fastland som serverar skidåkning, spaanläggningar och gedigen vandring.
Ett glas vitt vin från Psaroulis Wine. (Foto: Markus Olsson)
På något sätt upphör aldrig Grekland att förvåna mig över vad hon har att erbjuda sina besökare. Allt ifrån klassiska charterresor till eskapader i norra Grekland där autentisk miljö bjuder på hikingturer, avslappnande hälsoresor och för den vinterälskande resenären; skidåkning.
Thessaloniki (länk) är en bra utgångspunkt för att ta sig till de olika byarna i norra Grekland. Nätverket med inrikesbussar är väl utbyggt och det är lätt att ta sig runt och uppleva ett annat Grekland än de klassiska charterresmålen.
Jag har själv en hel del kvar att upptäcka i Grekland och kanske framför allt på fastlandet. Något som jag ofta åtnjuter är att vandra längs de gamla lederna som genomsyrar landskapet på de olika öarna och nu lockar vandringslederna på fastlandet.
I måndags fick jag delta i en presentation om centrala Grekland och om västra Makedonien (= Grekland) där spamöjligheterna i Loutraki och i norra Grekland lyftes fram, där obeskrivbara vandringsleder som bryter det böljande landskapet visades upp och där skidåkning uppmärksammades som en lite okänd aktivitet när det kommer till Grekland.
Pavlos Mourmas från grekiska statens tursitbyrå presenterar centrala Grekland och
västra Makedonien. (Foto: Markus Olsson)
Naturliga termiska, mineralrika och terapeutiska källor finns faktiskt på 850 platser över hela Grekland där bland annat staden Loutraki, vid foten av berget Geraneia, byggd i den norra delen av Korintiska viken, är internationellt känd för sina termiska källor och span.
Loutraki. (Foto: GNTO Archive)
Bland annat Maria Molin, Alexandra Pascalidou, Bobby Ljunggren och Jill Johnson. (Foto: Markus Olsson)
Med på presentationen var bland annat Jill Johnson och Maria Molin som med sin kärlek till Grekland och framför allt Kreta har gett ut en kokbok med recept på de smaker som manifesterar det grekiska.
Jill Johnson och Pavlos Mourmas från grekiska statens tursitbyrå. (Foto: Markus Olsson)
Det blev en kväll med nya upplevelser, nya insikter och en massa god mat och dryck på Mykonos Taverna i Stockholm. Det fick mig att längta ännu mer till alla de variationer som Grekland har att erbjuda!
Grekiska rätter på Mykonos Taverna. (Foto: Markus Olsson)
Läs mer: Skidåkning i Grekland (länk)
Läs mer: Hälsa & välmående- Spa- Termiska källor (länk)
Tweet Tipsa en vänAtt resa eller inte resa, det är frågan.
För vissa finns ett självklart svar på denna fråga medan för andra inte ett lika tvivellöst genmäle. Jag tillhör den senare skaran. Att inte följa ursprungsplanen med en expedition i maj var givet, men när nya linjer drogs på resekartan i september slog hjärtat ett extra slag. Två extra slag. Hjärtat ville så innerligt till Grekland. Så obarmhärtigt provocerande innerligt. Och jag förnekar inte hjärtats lidelsefulla åtrå. Mitt hjärta och jag är således i Grekland nu.
Ett negativt PCR-test, ett bekräftat PLF-formulär (länk) och med tidstillägg för incheckning på Arlanda gick nedresan som en dans på munskydd. Att individer försöker argumentera bort test och regler är för mig omöjligt att begripa. Nästintill gåtfullt. Om, OM, man ska resa i dessa tider är det koll på och att följa regler som gäller. Punkt. Lika så munskyddskrav, att lämna flygplanet i särskild ordning och följa personalens påbud. Alla tänker dock inte på samma sätt.
På Atens flygplats var jag, mitt hjärta och mitt resesällskap bland de första att entra byggnaden. Mänskliga händer pekade oss i riktning, och tydliga röster manade oss om vad som gäller. Fram med dokumentation på negativt PCR-test och PLF-formulär. Den här gången verkade slumpen ge oss riktlinjen att gå direkt till bagagebandet "utan att passera gå". Ingen granskning av dokumenten. Ingen slumpmässig utvald testning. Tid från att planet landade till att vi satt i den förbeställda taxin: 20 minuter. Slag mitt hjärta slog av kärlek för att vara på grekisk mark: 40.
Den tystlåtne taxichauffören tog oss rutinerat genom den tidiga Atennatten till vårt hotell. De flesta rummen ekade tomma och de annars så tunna dörrarna fyllde för en gångs skull sitt syfte att stänga de få ljuden som nu studsade mellan väggarna ute. Väskdumpning och ut i stadens myller. Krogarna måste numera stänga 24.00 och öl-klockan manade oss till skyndsamhet.
Öl på Beertime, Aten. (Foto: Markus Olsson)
Runt hörnet ligger vårt stammisställe, Beertime. Här pågick livet som vanligt med folkmyller, skratt och vilda diskussioner. Borden stod lika tätt som alltid. Personalen hälsade oss välkomna bakom plastvisir. Antal öl första kvällen: två. Antal ouzo: två. Mezerätter: fetaost, varma oliver, pitabröd och tzatziki. Slag mitt hjärta slog av kärlek för att få njuta av detta på plats: 50.
Morgonen grydde och vi var ensamma i frukostmatsalen. Det annars så oansenliga utbudet var om möjligt ännu mer oansenligt. Tre kaffekoppar senare rörde vi oss vant på Atens gator. Temperatur: 32 grader. Antal moln på himlen: inga.
Anafiotikas trånga prång, Plakas marmorgator, Monastirakis basargränder och Psiris bardistrikt. Vi njöt. Den gängse morgonsvärmen var frånvarande. Vi rörde oss lätt och rymligt. Gyros, Alfa och tzatziki. Vi beställde mer Tzatziki. Tid för eftermiddags-nap: 1,5 timmar. Antal köpta Retsinaflaskor i snabbköpet: två. Kostnad: 2,5 Euro.
Alfa. (Foto: Markus Olsson)
På kvällen intog vi trapporna i Plaka för att snart bli anvisade till takterrassen. En osttallrik, en köttallrik. Kvällen var varm, sorlet stillsamt. Akropolis upplyst och inramande. De vana dofterna gav trygghet; matos från grillen, varma gator, blommande jasmin och nu även en vittring av handsprit. Personalen möter oss bakom munskydd och ögonkontakten är än mer viktig när minspelet inte är lika läsbart.
Vi återvände till Beertime på vägen tillbaka mot hotellet. Antal krossade glas: ett. Antal kostnadsfria extraöl: en.
En ny morgon. Solen hade inte gått upp ännu och i mörkret tog vi tunnelbanan ner till Pireus. Det är krav på munskydd i kollektivtrafiken. Alla respekterade det. Ljuden var igenkännande, likaså gångstråket till gate E7 där Blue Star Delos väntade på att få kasta loss från betongpiren. För första gången hade jag köpt färjebiljetterna online och förlitade mig enbart på en fungerande mobiltelefon. En stor bedrift för någon som har både hängslen och livrem. Och resår. Möjligtvis även en och annan gummisnodd.
Tidig morgon i Pireus. (Foto: Markus Olsson)
En snabb scanning av QR-kod och inlämnande av Pre Boarding Information Form (länk) och vi var ombord. Vi var på väg mot Naxos. Uppfattad mängd resenärer: stor. Antal slag mitt hjärta slog av kärlek för att få åka till en av mina favoritöar: 70.
Ombord är det krav på munskydd oavsett var du än befinner dig, ute eller inne på däck. Personalen tog en runda och påminde oss. Vi köpte frukost och intog den med salta stänk från havet. Mitt resesällskap somnade sittandes i stolen och jag betraktade övriga medresenärer.
På väg i den grekiska övärlden. (Foto: Markus Olsson)
Färjan vibrerar och morrar. Antal timmar just nu innan ankomst: 2,5. Antal sms från myndigheterna om COVID-19 och om att vara försiktig: tre. Antal sms från myndigheterna om stor brandrisk: ett.
Tweet Tipsa en vänJag reser oavbrutet till Grekland. Dagligen. Morgon, middag och kväll. Och det finns ingen, eller snarare inget, som kan hindra mig från att korsa gränserna till landet jag håller så nära. Och det hela är ganska okomplicerat. Jag använder helt enkelt de fem sinnena jag har för att ta mig 330 mil söderut.
Ofta handlar det om att uppleva tidigare resor men även om att kunna resa till helt nya platser, platser som även dem kommer att kunna sorteras in i upplevda resor längre fram.
Utsikt från Mount Lycabettus, Aten. (Foto: Markus Olsson)
Tusentals är de foton och filmer som tekniken har utmanat mig att skapa. En systemkamera, en gimbal, en pocket cam och en mobil har samlat otaliga synintryck från platser jag knappt trodde fanns i Grekland. Tusentals är de timmar som jag skulle kunna tillbringa genom att gå igenom dem för att återigen få uppleva dessa fantastiska platser. De timmar jag lägger ner på att göra det lägger jag även på att resa till nya platser med hjälp av andras teknikutmaningar. Det är bara att fråga Google så reser jag iväg inom loppet av några sekunder. Närmare bestämt 0,62 sekunder.
Filmer som spelats in i grekisk miljö ska inte heller förringas. Jag menar, vem reser inte för en stund iväg när ögonen vilar på filmer som Mamma Mia, Min stora feta grekiska semester, Det stora blå, Kapten Corellis Mandolin, Tzatziki-filmerna, Sune i Grekland, Min grekiska sommar, Systrar i jeans med flera. Det handlar inte alltid om att det ska vara de mest välspelade filmerna utan det handlar om att få följa med till Grekland och till de fantastiska miljöer som filmerna utspelar sig i.
Här är några av de digitala resor till Grekland jag älskar att göra hemifrån:
Kimolos. (Foto: Markus Olsson
Förmågan hos lukter att aktivera svunna minnen är stark. Det ljuva förflutna framkommer allt som oftast vid matlagning men det räcker även med en lätt beröring av kryddor i en plantering för att minnas den där varma dagen när jag lurade mig själv in på en alltför smal getstig längs bergets sluttning. Ju längre bort jag lurade mig själv, desto närmare kröp växtligheten benföringen och plantornas rörelser skapade ljuva dofter av timjan och sideritis i den vibrerande luften.
Att koka en kopp grekiskt bergste, att bryta kvistar från den torkade sideritisen till det kokande vattnet, är en magisk ritual i mitt kök. Sanningen är att jag bryter kvistarna på gränsen till allt för nära näsan för att kunna dra in det ljuva förflutna. Jag är på berget.
Grekiskt bergste. (Foto: Markus Olsson)
Koka upp vatten.
Bryt av en- två kvistar och lägg ner dem i vattnet och låt vattnet sjuda i två- tre minuter. Servera. Ju fler kvistar du lägger i och ju längre du låter dem koka, desto starkare blir teet.
Vrika Beach, Antipaxos. (Foto: Markus Olsson)
Jag skulle nog kunna påstå att 70 procent av den mat jag lagar har en stark koppling till det grekiska köket. Jag tröttnar aldrig på de mogna smakerna som saknar snabba tillagningslösningar. Hos mig får beredningen ofta ta tid. Tid som fyller köket med svävande aromer och som lockar fram minnen från den senaste öluffen.
Ena, dio, tria så är jag tillbaka i byn efter en dagstur i bergen och går förbi tavernan där Yiayias slevrörelser i de stora metallgrytorna sprider dofter ut på den dammiga grusvägen. Jag ser en glimt av tavernans skarpt upplysta kök där den korta, livsstarka kvinnan klädd i svart knappt når upp till grytans övre kant. På bänken står en gammal transistorradio som sänder ut en röst sjunger om ett tufft liv medan Yiayia i en påtaglig högre tonart nynnar med.
Jag har mina favoriträtter när det kommer till det grekiska köket. Rätter som jag ofta lagar och njuter av en vecka i sträck. Som sagt, jag tröttnar aldrig på de mogna smakerna. Här är recept på tre av mina grekiska kelgrisar:
Moussaka. (Foto: Markus Olsson)
Läs mer: Här hittar du recept på Moussaka: Moussaka (länk)
Stifado. (Foto: Markus Olsson)
Läs mer: Recept på Stifado: Stifado (länk)
Gyros. (Foto: Markus Olsson)
Läs mer: Recept på Gyros: Gyros (länk)
Taverna på Paxos. (Foto: Markus Olsson)
Det är få saker som får mina känslor för Grekland att blomma ut så starkt som grekisk musik. Dels handlar det om rena minnen från ljumma sommarkvällar från en taverna, dels handlar det om det underliggande vemodet i melodin. Jag går helt enkelt igång på den mentala souveniren samt lidelsen och sitter omgående vid det kvadratiska bordet med blå- och vitrutig duk med en kanna bordsvin till den sötkryddiga stifadon.
Jag har en Spotifylista med grekisk musik som går varm här hemma. Nya låtar läggs till men inga tas bort. Varje låt låter mig resa tillbaka till Grekland, solvarma gator och sorlet på en taverna.
Landstigning på Sikinos. (Foto: Markus Olsson
Känseln är det sinne som jag kanske reser minst med men det händer att jag även ger mig av med hjälp av till exempel beröringar och värme. Det kan vara en tung ryggsäck som tar mig åter till en hamn där jag precis lyckats få fram min ryggsäck i väskkaoset på bildäckets gallerhyllor. Motorerna frustar, skarpa röster uppmanar och förväntningarna vibrerar tillsammans med dieselångorna. Det är dags att kliva av och jag trär på mig ryggsäcken som vilar tungt men samtidigt lätt på mina axlar. Vibrationerna i fartygets golv känns i varenda cell och det händer även att skakningarna i en äldre tunnelbanevagn på röda linjen kan förflytta mig till Kykladerna en stund.
Det finns vissa sommardagar här hemma som kan få huden att kännas precis så som en dos för mycket sol i Grekland kan skapa. Framför allt när solens strålar mjuknar under tidig kväll medan huden fortsätter att utstråla värme. En däckstol under äppelträdet på Öland eller en vit plaststol på en balkong på Sifnos? För en stund vet jag inte var jag är.
Just nu är jag hemma i Västerås men på kvällens meny står bifteki, citronpotatis och tzatziki så min resa söderut avgår alldeles strax. Först blir det en ouzo i loungen där foton från älskade Grekland pryder väggarna. Grekisk musik ljuder i högtalarna. Ouzoglasets form känns välbekant i handen. Syn, lukt, smak, hörsel och känsel.
Until then: visit #greecefromhome
Om du vill hålla dig uppdaterad om COVID-19-situationen i Grekland hittar du en uppdaterad sammanfattning vad som gäller i Grekland på VisitGreece hemsida: http://www.visitgreece.gr/en/home/about_covid_19 (länk)
Tweet Tipsa en vänCopyright 2021 mittgrekland.se | Om mittgrekland.se | In english | Contact | GDPR | Web: NyWeb