Att upptäcka Korfu från Korfu stad
- Detaljer
- Kategori: Tips
- Skapad tisdag, 11 juni 2019 19:30
- Träffar: 27480
En fisk. En rökt fisk. Mannen på sätet framför mig plockar fram en rökt fisk och börjar sugnafsa på den. Han smaskar. De grå håren i öronen vippar i takt med nafsandet på fisken. Resan mellan Paxos och Korfu tar ungefär 75 minuter och i den blå plastkassen finns inte enbart en rökt fisk, det finns vitt bröd och brunvita kakor också. Det gäller att rusta sig för besöket på Korfu.
Det är en solig morgon som jag kliver i land i den nya hamnen i Korfu stad klockan 09.45. En kvart efter rederiets tidtabell. Google Maps säger att jag bara har tio minuters gångväg till boendet i Gamla stan. Jag sätter som vanligt av i fel riktning och kan inte klura ut hur jag ska vrida telefonen för att gå i de blå prickarnas riktning. Tolv minuter senare står jag dock i en gränd där husen ligger så nära att jag med ena handen kan ta på den blekrosa fasaden och med den andra handen ta på den gråvita fasaden mitt emot. Har jag hamnat rätt? Det är omöjligt att utläsa och jag ringer numret jag har till de som hyr ut studion på våning två i en av dessa lutande byggnader.
Korfu Old Town. (Foto: Markus Olsson)
Inom fem minuter ångar en man i ljusblå byxor och i mörkblå piké emot mig och tar mig de åtta (!) trapporna upp till våning två. Ja, om varje våning har fem meter i takhöjd så blir det några trappor att bestiga. Trapphuset är i trä och lutar åt alla håll och det känns som att vara i lustiga huset. Här och var saknas en bräda och i ett försök att rädd golvets utseende har man fäst en bit träfärgade korkmatta över. Golvet svajar och verkar ibland försvinna under fötterna.
Jag är mer än nöjd med mitt boende för de kommande fem dagarna och avsaknaden av ett par golvbrädor i trapphuset kan jag köpa. Jag ser det som ett besök i en nöjespark varje gång jag parerar mig upp och ner för trapporna.
Jag känner mig förnöjdsam med att bo i Korfu gamla stad. Jag avgudar den gamla stadsdelen med all sin avskalade skönhet. Defekta fasader, övergivna våningsplan, skamfilade fönsterluckor och innovativa lösningar för att torka sin blöta tvätt. Restauranger, barer, butiker, hala gatstenar och trafik i gränder så smala att backspeglarna måste fällas in. Ljudet av diskplock, skratt, mopeder och fåglar blandas och delas ut och olika håll. Jag vandrar i timtal och undrar om någon har räknat alla fönsterluckor?
Varje morgon äter jag frukost till ljudet av en marsch som verkar spelas på en gammal grammofon. En sådan där som man vevar upp. Ljudet låter skrapigt och takten går upp och ner med jämna mellanrum. Jag kommer på mig själv att tugga det brända rostbrödet i samma takt som grannens truppförflyttning sker. Jag kommer sakna det.
Korfu Old Town. (Foto: Markus Olsson)
En av Korfus alla fördelar är hennes kollektivtrafik. Blå bussar för stadstrafiken och närområdet samt gröna bussar för landsortstrafik. Som ensamresenär är jag inte alltid beredd att hyra ett fordon och ge mig ut på egen hand utan sällar mig hellre till det kollektiva. Kamratligt, tryggt och invant. Jag är nu inne på min fjärde dag i kollektivtrafiken och utnyttjar de gröna bussarna till fullo. Att bo i Korfu stad kräver sina bussresor för att nå de olika stränderna. En aktuell hemsida med avgångar, uppskattad restid och kostnad gör rundresandet enkelt och ångestfritt. En bussterminal med information och biljettförsäljning, tydliga terminaler och utrop om när och var bussarna går ger ro till en orolig resesjäl. Mina dagar på Korfu sker till stor del uppe på bussryggen där jag skumpar fram över potthålsberikade småvägar. Jag lär mig snabbt att känna igen männen med slitna magväskor och bleka jeans som tar betalt på bussen och ser till att vi går av och på, på rätt plats. Vi nickar igenkännande till varandra.
Paleokastritsa, Korfu. (Foto: Markus Olsson)
Med hjälp av den lilla gratiskartan och den blåklädda Kostas väljer jag ut de platser jag vill besöka. Jag startar med Paleokastritsa som ligger på Korfus västkust långt norröver. Det gör även en väldigt många andra. Andra som anländer med chartrade bussar. Fastän vi är oräkneliga som vill uppleva de grönklädda bergens kontrast mot de gulvita sandstränderna och det smaragdfärgade havet så hittar jag min plats i mängden och trivs bra. Jag äter min första men inte sista Sofrito, låter en öl svalka mig medan jag tittar på utflyktbåtarnas kamp om att få plocka upp nya passagerare.
Min enögde vän. (Foto: Markus Olsson)
Kassiopi lockar mig härnäst. Jag kliver av vid ett litet torg och möter min enögda vän. Vi samspråkar en stund i skuggan innan jag går ner mot de olika stränderna som ligger i området. Temperaturen stiger snabbt över 30 grader och det är skönare att låta 80 procent av kroppen vara under vattenytan än ovanför.
Kalamionas Beach i Kassiopi, Korfu. (Foto: Markus Olsson)
Jag går längs huvudgatan, intar en gyros, fortsätter ner mot hamnen och går vidare runt udden och stannar till slut vid Kalamionas Beach där jag först startade och sedan backade tillbaka ifrån. Här stannar jag i några timmar. En annan Kostas kommer med sin guldfärgade hundvalp för att lära honom simma. Han är rädd för vatten men en godbit får honom att möta sina rädslor. Jag kanske ska börja med godbitar jag med?
Glyfada Beach, Korfu. (Foto: Markus Olsson)
Jag rider vidare med grön buss B17 till Glyfada Beach och den mjuka och för dagen brännheta sanden som framför allt finns på västkusten. Jag studsar fram mellan solstolar och parasoller när det är dags för ett dopp i det blå och undrar om det är så här det känns att gå på glödande kol. Glyfada är en organiserad strand där framför allt de två ändarna bjuder på mer fria alternativ. Jag sällar mig till den organiserade delen och gömmer mig under ett parasoll. Det är varmt. Jättevarmt.
Issos Beach, Korfu. (Foto: Markus Olsson)
Gratiskartan pekar vidare på Issos Beach som en möjlig plats att besöka och jag skrittar dit. Det känns som att det inte finns ett slut på stranden och jag lockas av att gå till slutet som inte finns. Jag stannar dock vid det sista parasollet som vippar i takt med musiken som pumpas ut från plåtkiosken strax intill. Sanden är så het att det nästan ryker om den och jag grillar mina fotsulor i min iver att få tumla runt i det klara vattnet. Här stannar jag till klockan 16.45 när bussen går tillbaka till Korfu stad och den sista kvällens möjlighet till att irra omkring i de smala gränderna ges.
Korfu har mycket att upptäcka och mina dagar försvann lika snabbt som en skenande häst på stäppen. Jag lockas av att åka tillbaka för att vandra. Gratiskartan visade på fler möjligheter och de grillade fotsulorna längtar efter att få gör avtryck på vandringslederna.
Jag tänker att det kan vara bra att klura lite på var på Korfu som du vill bo när du planerar att inta ön. Vill du som jag korsa ön på härsan och tvärsan för att upptäcka platser eller vill du kanske hålla dig till ett visst område? Korfu har något att erbjuda på alla håll och kanter.
Här ser du tidtabellen och resmålen för de gröna bussarna: Korfu Green Buses (länk)