Throwback- tisdag: Ankomst Paros

Detaljer: Kategori: Allmänt; Skapad tisdag, 12 januari 2016 21:41; Träffar: 47696

Året är 2012 och jag lämnar Milos för Paros.

I det svaga solljuset gick jag längs hamnpromenaden till kajen där färjan redan hade lagt an, klev ombord och sjönk ihop en av de mörkröda skinnsofforna. En sjutimmarsresa väntade innan vi skulle komma fram till Paros. Det blir nu allt mer tydligt att säsongen närmar sig för det är betydligt fler som sjunker ner i sofforna än för några veckor sedan. Trots den långa restiden kunde jag inte somna och ta igen de krafter nattens moskito-krig ändå berövat mig.

Framme i Paros blev jag hämtade av mannen som äger boendet och jag har nog aldrig hört så många ord under fem minuter i hela mitt liv. Boendet var myggfritt och den första natten sov jag riktigt djupt och länge. Morgonen började med att jag gick ut på balkongen och gjorde mig riktigt lång för att nå en av aprikoserna som växer på trädet utanför. Till slut lyckades jag nå en utan att ramla ut över räcket och nu ligger den gul-oranga frukten ovanpå kylskåpet på en metallbricka och väntar på att bli uppäten.

Aprikoser Paros
Aprikoser, Paros. (Foto: Markus Olsson)

Efter det att jag hade installerat mig igår gick jag till Delfini Beach för att äta en riktigt sen lunch. Den lilla stranden ligger cirka tio minuters gångväg sydväst från Paros huvudort, Parikia. Vid stranden finns en taverna och en strandbar. Hungrig som jag var gick jag direkt till tavernan, Delfini, och beställde en tonfisksallad som aldrig har varit så god. Just denna kombinerade dill, citron och tonfisk vilket jag konstigt nog aldrig tidigare har ätit. Riktigt gott. Efter matintaget hade klockan slagit fem på eftermiddagen och jag lade mig en kort stund på stranden för att läsa ett kapitel i min bok. Jag är ju inne på den tredje boken om världens undergång och konspirationsteorier. De ligger närmare min vardagliga verklighet än de bestialiska mord en deckare erbjuder... eller kanske inte förresten för brutala mord kan ju alltid ske i min närhet så fort mörkret faller eller om jag befinner mig helt ensam på en strand i fullt dagsljus. Nåja, jag sover godare om natten genom att läsa om Tellus förintelse.

Efter ytterligare en riktigt god natts sömn gick jag nästan hela den västra delen av hamnpromenaden innan jag landade på Costello Café för frukost. Det ligger ganska precis nedanför stadens Kastro och till min glädje ingick en hel kanna kaffe i priset. Dagen spenderades därefter på Livadia Beach för nu när temperaturen stiger över 30 om dagarna så är det för varmt för vandringsturer även för en mean lean killing maschine som jag. Sista veckan kommer alltså tillbringas mer i vågrätt läge än i lodrätt. Nu ikväll har jag strosat i Old town som jag faktiskt tycker har mer att erbjuda än den på Naxos. Gränderna är kantade av butiker och restauranger och skänker ett trevligt tidsfördriv. Imorgon styr jag kosan mot Naoussa Paros andra hamnstad, för att se vad delen av ön har att erbjuda.

Tipsa en vän