Skopelos- ett par dagar senare

• 

Detaljer

Kategori: Allmänt

Skapad tisdag, 27 maj 2014 21:20

Träffar: 53493

Jag och kylskåp har i regel en osund relation och det ljusbruna, kvadratiska kylskåpet Eskimo är inget undantag när det gäller denna regel. För att kunna hålla sin kyla levande gentemot mig går hon igång ofta, dag som natt, och efter varje utbrott tar hon fram sin lyra och knäpper på en sträng, troligtvis i ton c. Var hon gömmer sin lyra vet jag inte men när jag hittar den så åker den ut för hon väcker mig med sitt spelande i den mörkaste medelhavsnatten och mörkrädda själar vill inte bli väckta mitt i natten. Det är ytterst tveksamt om vi kan lösa detta som civiliserade varelser, Eskimo och jag, så var finns Dr Ruth när man behöver henne? Jag undrar förresten vad Dr Ruths motsvarighet heter i Grekland? Dr Retsina kanske. Jag ska kolla i telefonkatalogen imorgon. Förutom denna destruktiva relation så börjar boendet ta sig riktigt bra här bakom vassbuskaget. När jag kom tillbaka efter en vandring till Glisteri Bay idag var rummet städat, disken diskad och alla handdukar utbytta och på den brunspräckliga köksbänken stod en skål med frukt. Tackar för det.

Glisteri Bay, Skopelos. (Foto: Markus Olsson)

Skopelos stad är en fin liten stad som strävsamt klättrar upp på berget med små snirkliga gränder som slutar vid det gamla Kastro. Högst där uppe finns en taverna i kykladisk stil i vitt och blått där jag hade tänkt att vila min trötta vader efter dagens vandring men väl där uppe visade det sig att ingen annan hade velat det och på dörren stod det closed. Det var bara att klättra nedåt och ambitionen att köpa färdig lunch övergick till att själv laga en grekisk sallad som jag så småningom avnjöt tillsammans med Manneken Pis på min lilla stenlagda uteplats. Ett par kajor gjorde oss sällskap i grannens aprikosträd och de berättade den ena vitsen efter den andra. Jag drog inte på munnen en enda gång utan lät den istället fyllas med solmogna tomater, gurka, oliver och fetaost.

Skopelos stad. (Foto: Markus Olsson) 

På den tredje dagen gjorde han en vansinnesvandring från Glossa till Agios Ioannis (kyrkan för bröllopet i Mamma Mia) i stekande sol och 30-gradig värme. Om det ena vägen går väldigt mycket nedåt så betyder det att det andra vägen går väldigt mycket uppåt. Jag har nog aldrig sett så många glosögon stirra på mig genom hyrbilsrutorna och charterbussarnas stora sidofönster. En liten mörkblå hyrbil stannade och erbjöd mig lift men jag tror att jag svarade med en liten trudelutt av These boots are made for walking. Det hela är lite oklart men snabbt som blixten for i alla fall hyrbilen iväg med uthyrarens dekaler fladdrande i den varma vinden och jag knallade vidare. Det hela tog nästan tre timmar i lutande terräng och det tog tre timmar till innan jag slutade svettas. Jag duschade i en tredjedel av en timme och åt i trettio minuter efter det. Imorgon tänker jag ta ett fordon till hjälp. These boots need to rest.

Agios Ioannis, Skopelos. (Foto: Markus Olsson) 

Jag har just insett att jag i princip är fången här i ögruppen Sporaderna och den enda vägen ut är med flyg från Skiathos. Det är klart att det finns sämre ställen att vara fången på och sona för sina synder så jag ska inte klaga men det ställde till det lite i reseplaneringen eller kanske i bristen på planering. Nu blir det en tur via Aten igen för att komma vidare ut på någon ö i Kykladerna innan jag styr vingarna hemåt igen, fast innan dess är det en dag till på Skopelos som gäller och sedan några dagar på Alonissos.

Tweet Tipsa en vän